På årets kulturafton hade vi nöjet att lyssna på Björn Florin och Mats Berggren, som initierat kunde berätta om byggandet av den nya Ostindiefararen Götheborg. Efter mycket sponsorarbete och annat förarbete kunde man 1992 starta byggandet vid Eriksbergsvarvet Terra Nova. Några ritningar på 1700-talets Ostindiefarare fanns inte.
Under ledning av skeppsbyggmästare Joakim Severinsson fick man fram ritningar till skrovet genom att studera resultat från utgrävningar, mängder av arkivmaterial och gamla modeller. Visionen var att fartyget utvändigt skulle vara så likt den ursprungliga Ostindienfararen som möjligt med samma typ av virke och utsmyckningar. Även om detta var ett gigantiskt projekt visade det sig att det skulle bli ännu svårare att tillmötesgå Det Norske Veritas och Sjöfartsverket säkerhetsbestämmelser på ett sjödugligt fartyg.
Det var spännande att höra Björn och Mats berätta om alla tester på ”sjödugligheten” och alla mer eller mindre traditionella lösningar som kom att krävas. Hur testar man t.ex. att fönstren på akterskeppet klarar det tryck som krävs enligt dagens säkerhetsbestämmelser. Dagens fartyg måste ha vattentäta skott, nöduppgångar, färskvattensystem, modernt kök, duschar och toaletter mm.
Den 2 oktober 2005 var det dags för Ostindienfararen Götheborg att lämna hemmahamnen för att ge sig ut på sin jungfrufärd till Kina. Skeppet blev uppmärksammat i varje hamn där den la till och blev en större succé än någon vågat hoppats på. Björn var med på etapp 6 då skeppet anlände till Kanton där båten fick ett storstilat mottagande och vi fick njuta av några videofilmer från dessa historiska händelser. Vi fick också se mottagandet i Göteborg när Ostindienfaren kom tillbaka i början av september 2007. Men vad händer nu? Skall det välutrustade och sjödugliga skeppet bara bli ett museiföremål eller skall det fortsätta och segla på världshaven? Detta återstår att se.
